Min mormor hälsar och säger förlåt

Fredrik Backmans senaste bok, efterlängtad och slukad på ett par timmar.

'Min mormor hälsar och säger förlåt' av Fredrik Backman

Jag fick den äntligen med posten igår och då var det inget snack om saken, min fredagskväll skulle och gick åt till att läsa denna nya.

Och den var underbar, den hade inte samma humor som 'En man som heter Ove', den boken fick mig att skratta jämt och ofta i samband med tårar. Men den här boken hoppade rakt in i hjärtat och stannade där.

Den är tung, tyngre än Ove, och berättar på Backmans självklara och okomplicerade sätt hur en mormor vill hjälpa sitt barnbarn att vara sig själv, även efter att mormor inte längre är kvar. Och hur barnbarnet, Elsa, en inte helt okomplicerad snart-åtta-åring med en förkärlek för wikipedia, upplever världen. 

Och som i Ove berättar Backman först enkelt hur något är, sedan ger han genom hela boken ett enormt djup i varenda karaktär och visar att allt inte alltid är som det ser ut, utan är så mycket mer.

Boken låter läsaren även fundera lite över sin egna samhällssyn och varför man förutsätter att vissa saker är på ett sätt och den ifrågasätter könsroller och tar upp dem både i 'Hen är inte född än, men vi vill inte veta vad hen ska bli, så vi säger hen för att inte tvinga in hen i en könsroll' till 'att visst kan tjejer vara utklädda till spider-man'.

Och om vi ska vara ärliga så hade den här boken mig fast när jag förstod att den hade en egen sagovärld, Miamas,  som förklarade så mycket om vår värld och jag kan inte annat än älska Backman för att han även berättade sagorna ifrån Miamas.

Jag älskar även det faktum att även fast jag i slutet sitter med tårar i ögonen och önskar att boken inte är slut, även inte önskar mig en uppföljare. För boken har berättat hela historien, den lämnar alla där man vet att det har blivit bättre, det har blivit bra. Man behöver inte en bok till om Elsa och hennes vänner, för den här boken har gett en vad man behövde och kommer alltid vara kvar ens hjärta.

Det är egentligen bara en sak jag inte gillade med 'Min mormor hälsar och säger förlåt', för vem är köttmuppen som ansåg att boken ska ha en VIT pärm under omslaget, för hen har nog aldrig läst en bok i sitt liv, så kan vi säga...

Slutligen,
Team Elsa.
Alltid.
<3